Jag vet att webb 2.0 är lite ute nu, men jag ska åtminstone tvåpunknolla den innan den blir 3.0. Det här inlägget borde nu bli twittrat och facebookat per automagi tack var två enkla plugins som tog 10min att konfigurera : WpBook och Twitter Tools. När man jobbar inom webb och IT blir man ofta lite avtrubbat när det kommer till 2.0, det är ju mest bara buzzwords för kunderna att höra: “Jo, såklart att du måste ha en Facebook app och en iPhone app, hur ska folk annars veta att du existerar” (detta kommer efter att man har förklarat deras nya Brand Values och hur traditionellt gammaldags de måste vara) Men nu är det så att jag numera vill att folk ska läsa min blogg om allt och inget (mest inget) eftersom att jag kommer att försvinna från all annan kontakt i 9 månader då jag ska resa runt sydamerika och ta det lugnt.

Enligt Swedwatch (svenska motsvarigheten till watchdogs) i 2005 kom mesta delen av allt kaffe som dracks i Sverige från områden i Brasilen där allvarliga missförhållanden råder. Fem år senare visar det sig att Kraft Foods och Nestlé som producerar Gevalia och Zoégas, inte försökt att förbättra dessa situationer. (Läs Swedwatchs rapport) Och enligt Anders Carne från Kraft Foods i Sverge så är det vårat fel som konsument (inte för att jag dricker Gevalia eller Zoéga) att detta händer eftersom vi tycker om “konventionellt” kaffe vilket innebär att det odlas av barn och besprutas med en mängd giftiga kemikalier (troligtvis samtligt).

Blogganded i Sverige är Big Business, så nu har vi inte bara C-kändisar från dokusåpor utan bloggare också. Nog för att Aftonbladet inte är känt för sin topp journalistik men hur lågt kan man sjunka? Bryr sig verkligen en vettig människa i Sverige om dessa två tragiska småtjejers bloggkrig? Jag menar den där Kisses blogg verkar ju vara en av de mest ointressanta bloggar jag någonsin sett (tror till och med att min blogg är mer intressant): http://www.

Min kompis Magnus Bråth, jobbar (och lever) med SEO, och han har nu uppmärksammat mig om vilken business det är med bloggar i Sverige, så jag har nu registrerat med på blogportalen.se (http://bloggportalen.aftonbladet.se/BlogPortal/view/BlogDetails?id=88183) för att se vad som händer, troligtvis inget. För jag skriver ju egentligen inte om nånting och ingen läser detta förutom jag, detta är i stortsätt som en dagbok som inte är låst, om någon rammlar in på sidan kanske de läser lite så blir jag glad men vem vill veta vad jag åt till frukost i morse (brunt bröd med brie och Kalles kaviar).

Har just installerat en svensk mod på min HTC hero vilket ger mig en svensk keyboard och lexikon. Så nu kan jag blogga “on the go”. Inte för att London tågen ger särskilt mycket blogg inspiration. Annat än att prata om mannen som luktar av gammal curry och har en gulnande skjorta på sig. Eller tjejen med den korta kjolen som visar trosorna och det mesta av sina troligtvis opererade ballong bröst.

Jag tänkte att jag ska försöka med svenska igen, efter 10 år utomlands, är svenskan inte i toppform, inte för att den var bra innan jag drog utomlands heller. Så om jag nu skriver några bloggar om saker som inte riktigt har så stor betydelse, det verkar ju som att folk tycker om att läsa om andras liv, även om det inte är ett intressant liv. Som sagt så bliv jag varslad för inte så länge sedan, och eftersom man inte befinner sig i socialistiska Sverige längre så får man inte några pengar, eller jo, man får två veckors skattefri betalning, men dessa två veckor har de lagt ett tak på £350, vilket var en bråkdel av min normala veckolön.

Under de senaste årtiondet har jag indirekt och direkt jobbat med webben, man jag har aldrig rickigt tyckt om den. Men kanske det nu är dags att ta itu med mitt ogillande av webben. För tillfället jobbar jag för en interaktive bransch av en multidisciplinär kreative agentur in London (theteam), mitt lilla team är ungefär 22 personer som bara jobbar, och kanske 130 andra personer på våran våning som jobbar med branding, internalcomms, marcomms och events, så mängden buzzwords som flyger runt är ganska stor.